Ja, man kan ju alltid hoppas att det stämmer!
Angel har varit i Mora i 6 dagar nu, men kommer äntligen hem i eftermiddag. När hon är borta tappar jag lusten att hitta på något, det krävs mycket vilja och motivation att fylla dagen med aktiviteter. Inte för att jag är en tråkig person att umgås med, jag kan skratta åt mina egna skämt, vissla på lite olika knasiga låtar, fundera ut framtidsplaner, men ibland kan jag bli lite less på mig själv och då är det dags att gå och lägga sig. Men jag saknar mina töser vid min sida! Att få kliva upp på morgonen och krama om vårt lilla pälsklädda busfrö som är redo för dagens äventyr. Att få lyssna på min älsklings härliga skratt. Att få äta frukost, lunch och middag med min skatt. Det är det jag saknar när jag är själv. Allting blir så mycket ljusare och trevligare när de är vid min sida och förgyller min vardag.
Just nu söker jag jobb för fulla muggar, är väldigt trött på att plugga. Känner mig fångad i skolans värld och mitt huvud är snart fyllt till bredden med ord som man aldrig annars använder. Önskar att det var lika roligt att studera som det var för tre år sedan när jag började. Men nu är jag trött. Om jag inte hinner få ett jobb väldigt snart måste jag läsa magisterprogrammet också. Det känns som att det kommer bli tungt och tanken på att skriva en D-uppsats känns långt ifrån lockande. Just nu går allt på tomgång och bara väntar på att få sätta fart mot nya mål. För mig är det största målet att få ett jobb. Jag hoppas det dyker upp något snart!
