HA! Nu trodde ni inte att det var uppdaterat här va!? Men ni kollade i alla fall, för säkerhets skull!?
Jag har så sjukt mycket att göra att jag har tappat bort vilken tråd jag ska börja i. Det känns som om jag får ducka för några bollar för att hinna slå över några andra (konstig tennisliknelse, tror jag?). Känns som jag balanserar på en riktigt tunn lina högt över marken. Det är tur att jag inte har svindel, då hade det varit ännu värre. Men än så länge har jag huvudet ovanför vattenytan.
Jag kan erkänna att jag underskattade hur mycket tid och arbete en C-uppsats kräver! Utöver denna har jag fortfarande en enorm hemtenta i Retorik kvar. Men jag har nog nyligen försonats med tanken på att skjuta upp den och göra omtentan istället. Jag behöver egentligen inte poängen för den kursen utan läser den endast för att det är "roligt". Så jag kan egentligen hoppa av den utan att det får några konsekvenser, men den tanken är svår att smälta. Än känns det som att jag kan klara av det hela.
Ikväll och imorgon ska jag jobba. Det känns som att jag bara får de arbetspass som passar mig sämst. De ligger alltid på en helg när det är annat som jag borde eller vill göra. Imorgon fyller mamma år så jag hade hellre firat henne hela dagen än att behöva stressa iväg. Men men, det ger ju lite extra pengar, något man aldrig kan ha för mycket av. Ska bli så skönt att bli klar med studierna så man får gå till ett jobb och få lön och vara ledig när arbetsdagen är slut, att inte behöva läsa om en massa olika teorier på kvällarna och helgerna och skriva uppsatser. Bara vara ledig och göra roliga saker. Det är det jag saknar allra mest just nu. Att kunna spontant åka iväg en helg till pappa eller till brorsan eller till Viksjö. Att kunna åka iväg utan att ha dåligt samvete för att man inte har läst tillräckligt eller att man offrar de sista slantarna. Att kunna unna sig en trevlig middag tillsammans med min vackra och underbara sambo på en lite dyrare restaurang och kanske till och med bli lite "salongsberusad". Att orka ta med Tia till den perfekta "vildmarken" där hon får springa och busa tills hon ber om att få åka hem till sin lilla koj. Att göra en utflykt till en stad jag aldrig varit i, bara för att se hur den ser ut. Att åka på en semester varje år till nya platser och fjärran länder. Att få bo på ett ställe där vi kan grilla med våra vänner och familjer utan att ha bilar åkandes utanför och förstöra stämningen med avgaslukter och brummande motorljud. Att få vakna av sig själv, utan att ringklockan skrålar, och känna att man kan ta det lugnt hela dagen utan stress. Att hinna prata med nya människor och få lyssna på deras berättelser. Att orka baka min världsberömda banankaka igen. Det är bara några av de saker jag skulle vilja göra. Men jag skulle vara så lycklig om jag bara hade ork och tid att göra en av dem.
Lycka för mig är inte de stora sakerna, som en lyxig bil, ett stort hus, en segelbåt, ett sommarhus utomlands eller ens massor av pengar på kontot. För mig är lycka de små sakerna, som att dricka en god och rökig whisky tillsammans med "svärfar" och "svärmors" goda mat som får hela tungan att skratta av förtjusning, att få lyssna på pappas berättelser, att paddla kajak med brorsan, att få baka tillsammans med mamma, men framför allt att få umgås med min sköna som jag älskar lika mycket nu som för fyra och ett halvt år sedan.
